Ny sida 3

Hej och god fortsättning på det nya året. Jag var ute och gick på mina jakt marker i går, till börja med så hände absolut ingenting utan jag gick mest och skrotade , helt plötsligt var willis borta så jag stannade till och lyssnade ,inte ett knäpp hördes så helt plötsligt precis intill mig kom det ut en älg tjur sen kom willis och satt igång ett klingande drev som varade i ca 20 min Goa var inte sen att följa med. sen när de kom tillbaka så gick vi vidare ca 200 meter sen tog de upp har drev, det var första gången Goa såg en hare, hon skälla inte utan det var ett gallskrik så jag trodde att hon var skadad men sen bar det iväg tyvärr så kom inte haren inom skott håll men fy tusan vad det var kul att se dem jobba man kan aldrig sluta förvånas över dessa hundar, för efter detta så såg jag knappt skymten av dem man kunde höra hur det drog igång att skälla i skogen i mellan åt. Men på alldeles för långt avstånd. De somnade ganska fort i bilen på hemresan.

Vilda kallades så för att hon var det- hoppade och klättrade, helt orädd. Hon blev kvar lite längre än åtta veckor, men hon kom helt rätt till slut!

Busfröet är idag ganska trött av sig, både en lång bilresa och en väldig värme gör sig påminda...
Vilda väger idag ~5 kg (kan vara även något mer då det var två veckor sedan vi vägde henne). Hon gillar mat kort och gott! (Jag vill dock påpeka att hon på intet sätt lagt på sig fett, utan bara blivit större och muskulösare).
Förutom att hon väger mer idag än när vi fick hem henne är hon den samme. Busig, livlig och mycket social! Vi är mycket nöjda med henne!

Vilda verkar även vara en mycket intelligent liten krabat. Nina Ottossons hjärngympor (http://www.nina-ottosson.com) lärde hon sig efter bara fåtalet försök! Övningar som sitt, stå, hit osv. går som en dans! Även spårövningar går förvånansvärt bra. Vilda utklassade mina föräldrars femåriga curly coated retriever som tränat spår under flera år!

Hittills i livet har Vilda genomfört åtta längre bilresor. Tre till vår stuga utanför Flen, tre till mina föräldrar i Köping och två till Funäsdalen. Och det går hur bra som helst! Senast igår kom vi hem från Funäsdalen. Bilresan tog ~fem timmar. Min tanke var att vi skulle behöva stanna i alla fall fyra-fem gånger, men Vilda låg där tyst i sin bur och sov hela vägen! När jag själv behövde stanna för att gå på toaletten, passade jag på att tvinga ut den sovande valpen. Hon gjorde genast sina behov och återvände sedan till sin bur. Helt otroligt!

Under våra resor har Vilda lärt sig en hel del saker. T.ex. har hon insett att simma och bada är det roligaste som finns! Både Båven, Mälaren och Ljusnan har testats såhär långt. Fler kommer säkerligen. I Funäsdalen har hon bekantat sig med två andra vita krabater. Nämligen två får! Tro det eller ej, men både fåren och Vilda tycker mycket om varandra. Vi misstänker att dom olika djuren tror att dom tillhör samma ras, eller kanske att dom helt enkelt finner varandra intressanta…

Även med andra djur har hon stiftat bekantskap. Hästar, kor, höns, katter, fiskar, rådjur, renar och givetvis ett antal smådjur som möss, ormar osv. Antalet hundraser som hon träffat är mellan tummen och pekfingret är >15. Härom veckan träffade vi en liten Parsonvalp från "Miss Sofis" på bara tio veckor. Vilda upptäckte till sin stora glädje att hon på allas vilkor var "the topdog". (Normalt sett brukar bara Vilda själv tycka att hon är störst och starkast. Både Rottweiler och Schäfer har fått sina tronar ifrågasatta…).

Än så länge är dock grannhunden vid sommarstugan, som är någon form av tax, Vildas bästa hundkompis. De kan leka längre än någon kan titta på dem… Vilda springer runt-runt och hoppar och skuttar. Den lilla taxen med sina korta ben gör så gott han kan för att hänga med... (håller kanske hälften av Vildas hastighet).
Att bli rumsren har dock tagit lite tid… Vi tror iofs att det hade gått betydligt fortare om vi inte bott i lägenhet eller om vi i alla fall bott på bottenplan med uteplats. Hur som helst så fungerar det bra nu!

I morgon bär det av mot sommarstugan igen. Vilda kommer förmodligen att trivas som "fisken i vattnet" så att säga. Tre veckor utan koppel och halsband. Bara vatten, skog och en liten tax. Jag tror inte det kan bli bättre!

Honeyfarms Coral Tonga e Rednock E.T. u H Tyrann Fiji och Honeyfarms Vulcania e H. Echter Valentino, son till E.T. u H. Sunshine

Om du visste vad roligt det är att få lite nyheter från de hundar man sålt! På den här sidan har jag tänkt lägga in det jag får via E-post - men jag frågar först. Sidan är inspirerad av Tonga och hennes matte Anne-Charlotte, som aldrig misströstar om sin hund..... Tonga kan du se på reklamTV jagandes katt uppför trapp tillsammans med en rottweiler

ut i det lilla stallet och tindra tyckte det blev ännu roligare.Hon skällde och motade getterna och jag var livrädd att hon skulle bli stångad.jag stod i ena änden av stallet och tittade på hur min lilla vita pittbull trode att hon skrämde skiten ur 6 st getter som började se väldigt sura ut. Helt plötsligt stod jag emellan getterna och Tindra och skrek åt getterna att de skulle låta bli min hund, när det i själva verket var min hund som gjorde livet surt för dessa små getter.

Jag hade tindra i ett stadigt grep i kopplet när vi gick mot fårhuset, min kompis hade med sig maten man lockade fåren med de 200 metrarna bort till deras hage.Min kompis ställde sig i luckan där fåren skulle komma ut och jag gick in för att öppna luckan. Jag förstod att jag under en sekund skulle behöva släppa Tindras koppel.Jag satte henne därför och sa stanna som hon brukar vara så duktig på(när hon har lust).Självklart under denna korta sekund så hinner en man störa Tindras och min konsentration med att prata i sin mobil och sammtidigt kommentera allt som sker runt honom, fåren fick panik och sprang iväg ut på gårdsplanen coh Tindra efter som ett skott.

Hej igen. Måste bara berätta en liten incident till. Fick för mig häromdagarna att jag skulle lära hundarna en sån där fånig cirkuskonst. Tonga skall sitta och Jojo skall stå. Sedan skall Tonga på kommando hoppa över Jojo. Nåväl jag fick då säga till Tonga lite skarp att sitta ner varpå Jojo ser sin chans att "hjälpa" matte att korrigera.

Hon flyger på Tonga och vilt slagsmål uppstår, jag förstår att enda sättet är att försvinna så jag går raskt ut i köket. Lugnet lägrade sig ganska omgående då. Nu är ordningen återställd igen och Tonga kör med Jojo som vanligt.Har lärt Jojo att rulla runt också så jag skall försöka få hundarna att rulla i stereo.

Hälsa på matte först nämde du.

Jag får aldrig hälsa på någon av mina hundar!!!!!! Jojo kommer ju alltid först springande så glad, men blir alltid raskt undanföst av Tonga och dom börjar sedan jaga varandra istället, med betoning på att Tonga läxar upp Jojo.

Hundarna har iallafall jättekul i snön nu, åtminstånde Jojo som blir jagad av Tonga men springer mycket fortare så Tonga blir alldeles vansinnig när hon inte hinner ikapp.Vi för väl hoppas att det gör susen för hennes bröstkorgsbotten.

Kan säga att Eva Bodfälts metoder är jättebra. Fungerar otroligt bra när man har bara Jojo ensam(Tonga följer fortfarande inte med på morgonen, bara om Lasse går med vilket han nästan aldrig gör.) men är en riktig utmaning när båda hundarna är tillsammans.Då är det svårt att hålla samma kontakt. Dessutom är det svårt med ögonkontakten i morgon och kvällsmörkret.Det är roligt att det funkar och DVD,n är jättebra.

Det är också svårt att undvika alla barn som smäller sina smällare. Det började före jul och dom första gångerna det smällde så tittade Jojo lite oroligt på Tonga som lufsade på som vanligt utan att ens ha hört det så hon förstod väl att det inte är något farligt.. Igår lyckades vi tajma två killar som smällde av vid parkeringen under konsum så det riktigt dånade. Ingen av hundarna rörde en fena l så du behöver inte vara orolig för att Jojo är skotträdd. Försöker i mesta möjliga mån att undvika sådana platser där man vet att undomar smäller men ibland så går det inte.

På nyårsafton skall vi ut till husvagnen och där smäller det tack och lov inte någonting. Det är bara räven som skriker och ugglorna som hoar.

Hej Birgitta.
Vintern är nu här och den första snön var väldigt kul, bra att något ätbart faller ner av sig självt.
Tonga har sedan kylan kom fått för sig att inte följa med på morgonpromenaden.
Hon kommer inte ens upp och säger godmorgon.När jag närmar mig korgen med kopplet så visas hela garnityret med ett kraftigt morrande.(tycker att man åtminstonde skall vara kissnödig).
Nåväl det är bara nyttigt för Jojo att vara ute lite på egna ben, så jag bråkar inte.

Alltid när jag säger att vi skall gå ut och börjar sätta på mig ytterkläderna så sätter sig Jojo som ett tänt ljus vid ytterdörren, och sitter stilla så till dörren öppnas.
Detta även ifall Tonga springer runt som en yr höna och gnäller. Inte vet jag varför men har ju läst att bästa inlärningssättet är beröm och positiv förstärkning, och jag har väl någon gång sagt att hon är duktig och det bästa hon vet är att få beröm ifrån matte. Jag kan inte i ord beskriva hur behagligt detta är.

För övrigt kan jag berätta att det i höstas ute vid vår husvagn bildades ett nytt företag. Företaget heter AB Markförsämring. Företagets huvudsakliga uppgift består i att med en outtömlig energi gräva upp ALLA sorkhål på båda sidor av diket där vår husvagn står. För den oinvigde som går förbi kan tyckas att företaget drivs av 2 st minigrisar, för när dom någon gång sticker upp huvudena ur jorden är det enda som kan skönjas 2 st lersmetiga huvuden och vad som finns under är omöjligt att bedöma.
Dom två mörka ögonparen som är fria utsrålar dock en sån lycka och energi så att deras matte med glädje???? ägnar timmar åt att skyffla upp lera ifrån diket som annars
skulle bli igentäppt. Kan tillägga att detta dike är c:a 15 m långt och svetten flödar. Lasse brukar nämna för förbipasserande att rasen förekommer även i vitt.

Under hösten har också Jojo fått erfara ångesten av att vara ensam i urskogen.
Eftersom hon dom två ggr hon sett råddjur glatt sprungit fram med viftande svans för att hälsa och fått en väldigt lång nos när dom flyr fältet (då har Tonga varit kopplad) så vet jag att hon ännu inte förstår vad Tonga gör när hon driver med skall. Det låter nog väldigt spännande det som händer och då måste man ju haka på. Men helt plötsligt så upptäcker man att ALLA är borta.

Jag står kvar och väntar, hör hur tyst det blir överallt.Med jämna mellanrum visslar jag och tillslut hör man ett så förtvivlat och ynkligt ylande rop på hjälp: Matte var är du?
Jag är ensam och försöker hitta dig.
Det är sån skräck i detta ylande att jag tycker synd om henne. Man är inte så stor när man är 6-7 mån.
Nåväl medans hon letar efter mig ylandes dyker hon så småningom upp och sekunderna efter också Tonga. Tonga har jag förstått "hämtar upp" henne på vägen hem, så hon är inte lika oschysst som Buster var.

Det värsta var den gången Lasse var med, som hela tiden vi väntade stod och målade upp det ena skräckcenariot värre än det andra. Lodjur som kunde ta henne, bergsskrevor hon kunde ramla ner i, fastna etc, etc. Inte hjälpte det att jag försökte förklara att hon endast får erfarenhet genom att lära sig själv. Jag blev så orolig till slut att jag var tvungen att skicka hem honom med orden: Gå till husvagnen, hundarna har förmodligen sprungit hem( vilket jag visste dom inte hade gjort). Jag fick iallafall lugn och ro och kort därefter dök ju hundarna upp.

Jojo är annars en mycket modigare hund en Tonga. I somras när vi såg Spöket ( en stor vit plastsäck) uppsatt på en pinne vid en åker så går hon fram med lite uppmuntran
själv och nosar. Likaså den stora sopkorgen som hade ramlat på ett ställe och såg skräckinjagande ut. Tonga bara skäller och reser ragg med Jojo vågar sig fram och nosar.
Mycket strongt tycker jag.

För övrigt är det mycket jobbigt just nu med tass som skall tvättas varje dag, och sko som skall på varje gång vi skall ut. Detta på en hund som blir helt rabiat av ilska och slåss för sitt liv.
Sänder åtminstonde varje dag en tacksam tanke till den som tipsade mig om leverpastej till tablettintag, det är absolut det bästa sättet.

Vi ses.

Anne-Charlotte

Hejsan Birgitta.
Nu börjar sommaren gå mot sitt slut.
Det har varit en härlig tid inte minst på Fårö med två lyckliga hundar som hängav sig åt att springa på den kilometerlånga sandstranden helt fritt. Jättemycket tång och annat äckel att rulla sig i.Tonga rullar sig noggrant
länge för att sedan avsluta med att kissa lite på stället?????
Jojo tyckte det var jättekul att jaga alla små sädesärlor Dessemellan jagade dom varandra.
Jag förundras över att denna lilla hundkropp tål så mycket. Tonga när hon fått fatt i Jojo manglar henne som en ångvält.Nu börjar emellertid Jojo bli snabbare än henne men blir ju anfådd efter ett tag så Tonga får en chans att hinna upp henne.
Jojo kan jag säga är väldigt glupsk, människoskit och gamla torkade andnäbbar är mums. det kom upp sedan kan jag säga.Till Lasses stora lättnad.
Nu till helgen var vi ute vid husvagnen och då slank det ner två sorkar som hon fångat.Tonga ville då inte vara sämre (som aldrig ätit sork förut) smaskade i sig en stor en hon med.Vet du om det är vanligt att Parson äter sånt?
Jojo är annars en underbar hund. Hon har alla Tongas bra egenskaper som en Terrier skall ha men inga dåliga.
Hon är väldigt lätt att ha och göra med snäll och glad,men samtidigt det riktiga terriertemperamentet.
Hon är lugn och trygg.en jättefin hund.Hon har växt mycket nu i sommar och blivit riktigt stor.
Jag brukar ge dom blandfärs en gång iveckan ungefär det är jättegott och hon växer bra med det har jag hört.

Tänkte rapportera lite ifrån oss. Jojo växer så det knakar och har hyss för sig hela dagarna.Lasse säger att vi skall skicka henne på uppfostringsanstalt och samtidigt skicka med Tonga för en bantningskur eftersom hon börjar bli lite rund om magen.Det hela har utvecklat sig så att Jojo faktiskt matar Tonga när hon äter. Eftersom Tonga vet att hon inte får äta ur fjuppens(litet smeknamn som används ibland) matskål så står hon brevid när Jojo äter. Jojo kastar då mat till Tonga som raskt stoppar i sig.Sedan har vi ju det hemliga kvällsmålet också. En kväll när Tonga trodde vi somnat så så hörde jag några svaga ljud från köket?? Efter en stund hör jag hur det knakar i korgen när hon gick och lade sig. Nästa kväll låg jag vaken och lyssnade igen då hör jag hur Tonga smyger, annars när hon går på golvet så klapprar ju ALLTID klorna. Men nu hörde jag hur hon smög, inte ett ljud ifrån tassarna faktiskt, hon gick upp och sög??? i sig det som fanns av Jojos mat inte ett knaster ifrån tuggande.Nåväl hon får hållas det verkar som hon tål detta valpfoder så jag skall börja ge båda samma. Jojo vill ju också gärna hellre äta av Tongas mat men det vaktar Tonga som en hök.
Med detta kan tyckas att Jojo ligger högt i rang men så är inte fallet, Tonga är herre på täppan och uppfostrar Jojo med mycket fast hand.Fast jag tror att hon tycker det är pinsamt när Jojo far runt och busar med blommor, skor och tidningar. DEt senaste vad gäller Jojo är vattenskålen.
Inför valpköpet så införskaffades en större vattenskål i keramik.Den står på en mat-tablett i plast på golvet. Att doppa tassarna i den och plaska är jättekul och att ta hela mattan i mun och dra så att allt vatten plaskar ut är ännu roligare.Jag bytte då till en stor rostfri bunke smart trodde jag. Det dröjde inte länge förräns Lasse hörde konstiga ljud.Jättekul att lyfta hela bunken i munnen gå runt, ruska så mycket man kan på huvudet så att allt vatten skvätter över golv och väggar.Keramikskålen har kommit tillbaka igen,dock nu med en stor tidning under och hälften så mycket vatten.
Jojo har blivit jätteduktig på att stå fint och jag hoppas att hon skall klara det med alla störningar på utställningen.Gå fint tränar vi fortfarande på det är lite svårt,tandvisning är det också lite si och så med.Men allt skall ju inte gå för lätt heller.
Behöver jag säga att Jojo redan nu är en fullfjädrad fågeljägare?Förstår inte hur det gått till riktigt men????????
Vi har varit nere på brukshundsklubben och tränat lite på att ha fler hundar på en gång omkringsig.Dock måste avslutningsvis infogas att fjuppen är det goaste mjukaste och keligaste som finns och har ett jättefint temperament.Hon är en liten kontrast till Tonga.

Här är allt lugnt.Jojo har hämtat sig efter valpträffen.Hoppas ditt sår i handen inte blev allt för stort.Vi skulle ha tagit vattenfatet över dom istället med facit i hand.
Det är tur att Jojo har Tonga som kan lära henne viktiga saker värt för en hund att veta.
Härom morgonen så traskade vi tidigt i morgonsolen och för en sann fågeljägare som aldrig ger upp hoppet om att en dag ta en flygande fågel så måste det bästa knepet läras ut till adepten.
Så här års när fågelungarna ramlar ur boen och ligger och ruttnar är dom bästa tillfällena att skapa en bra maskering.
Det viktiga är att rulla sig ordentligt i det ruttnande kadavret.Jojo som då samtidigt passar på att ta hela skelettet i munnen och skaka med det står då brevid och hoppar vild av förtjusning över att få lära sig något så smart. Att matte sedan kommer rusande och har en massa underliga ljud för sig och inte vet vilken hund hon skall försöka få tag i först är lite konstig?.En sådan viktig sak att lära sig. En tidig morgonpromenerare längre bort på vägen kastade undrande blickar när vi kom ut från skogsdungen.
Torkade grodlik är ju också jättegott att inte matte förstår det.
Husse som säger att han inte skulle sälja båda hundarna ens för 11 miljoner kronor.
Jag var då av en lite annan uppfattning: Extra erbjudande tag två betala för en endast en krona fågelloppor och ruttnande fågellik ingår utan extra kostnad.
Annars är mina ögonstenar för tillfället mycket skötsamma. Jojo verkar lite lättare att ha och göra med än Tonga var. Hon lyder lite bättre än så länge.Det är iallafall skönt att Tonga nu är så lydig och att vi förstår varann så bra att det är lätt att hålla reda på båda samtidigt.
Vi tränar på bordet och jag tycker det går hyfsat vi skall ner till brukshundsklubben också och vänja oss vid att det är fler hundar på samma plats samtidigt.

Tänkte det var dags att skicka en ny bild på Cosmo igen.
Har just varit uppe i Storulvån och åkt turskidor i 4 dagar och Cosmo fick naturligtvis följa med, fjällen och vintern passar han utmärkt och han har sprungit ca. 5 mil på dessa dagar utan problem. Det kanske syns på kortet föresten, lite ruffsig i pälsen blir man ju :O).
Det enda man skall se till att göra är att skydda han från blåst när han står still och smörja in tassarna med fett eller vaselin (skydd mot snön som kan vara vass på morgonen och kvällen). Har skaffat en liten dragsele och ett passande koppel som man kan variera längden på.
Något annat behövs inte eftersom dom är så pass tuff dom här hundarna.
Bilden är dock från en rastplats lite längre ned och inte från fjällen, helt hopplöst att få han att stå still när han är så uppjagad av att få springa så på dom korten ser man i bästa fall en svans eller ett huvud på. Mvh, Robert Aronsson

Hej Birgitta. Tänkte bara sända några rader.Efter första sommaren i huset kan vi nu dra den slutsatsen att alla katter i grannskapet tar stora omvägar om våran och närliggande radhustomter.I våras satte jag ett staket bestående av ett nät runt tomten.Där det fanns häck var det inga problem men vid en stor kant fanns det ingen växtlighet
och fast nätet var c:a 1,5 meter högt så lärde hon sig att forcera.Ett antal gånger har jag farit runt i grannskapet på åtskilliga radhustomter och letat kattjagande hund.
En gång stod hon och skällde på en liten pojke 4 år gammal inne på en tomt, pinsamt.En av grannarna har på fullt allvar hotat att anmäla mig för djurplågeri.Detta efter att ha burit tillbaka henne i nackskinnet en gång(det ser väl hemskt ut) Han har förresten själv en liten äcklig stendum pudel som står och skäller JÄMT. Kom sedan också på att grannen på tomten näst.näst efter oss hade en katt.Vi kom i samspråk och jag nämde att Tonga jagade katter. Hon svarade mig:Dom vänjer sig vid varandra snart............................ Nåväl, efter åtskilliga smitningar b.l.a in i kattgrannens vardagsrum byggdes en ordentlig träram 1,6 m hög.Döm om min förvåning när jag en dag upptäckte henne utanför staketet igen????? tuggandes på en igelkott. Inga tecken på trasigt eller forcerat staket staket någonstans. Efter tredje gången upptäckte Lasse faktist ett mycket litet uppbändt hål nere vid marken som var övervuxet med gräs, en hemlig utgång skapad av en infernalisk katt och igelkottsjägare.Hålet täpptet till med en stor sten och hela staketet fick en översyn med diverse stora stenar där potentiella nya utgångar kunde skapas.Andra grannen kom med förslag om löplina vilket förkastades av mig som för min inre syn såg alla pelargonkrukor demolerade av trasslig lina.Nåväl det gick en tid så hördes skällanden på närmsta grannens tomt. Deras barn hade kommit hem Tonga stod vid deras grill och letade ratade läckerbitar?????????????? Nu upptäcktes ytterligare ett hål. Precis invid altanväggen också mycket diskret gjort hon hade dragit loss en bit som satt fast med spikar i träet.Träplankor och spikar fick skapa ett rymningssäkert ställe där. Tonga stod många gånger efter det, just där sedan och gnällde och krafsade, hon verkade liksom ledsen att det sista hålet som kunde skapas hade täppts till.Nåväl nu har det varit lugn ett tag. Vi får väl se vad som händer, det skall göras en förbättring av grindutgången också men än så länge har det varit lugnt.
Hon fyllde ju sex år i somras, tiden går, en charmerande liten dam med mycket stor personlighet, planer finns på ett fotografi till Min Parson men har inte tagit tag i det ännu.
Det har gått bra för Honeyfarm i år det är roligt.